fredag 9 maj 2014

Sony Xperia V - Inte som andra telefoner

Förra året gick jag till Teliabutiken för att skaffa mig en ny mobiltelefon. Min HTC Legend hade precis blivit för seg för att användas. Jag hade haft den i tre år, så det kändes helt ok.

När jag kom in på Teliabutiken sa jag till säljaren där att jag ville teckna ett nytt abonnemang, och lägga på en månadskostnad för att betala av telefonen. Och eftersom bindningstiden på abonnemanget skulle vara två år ville jag ha en telefon som skulle hålla i två år. Han visade mig en Sony Xperia V, och menade att den hade goda förutsättningar att hålla. Detta eftersom den var både vattentät och dammtät.

Eftersom jag precis hade haft ett tre år långt förhållande med en helt vanlig telefon lät detta naturligtvis hur bra som helst. Vad jag inte visste då var att Sony Xperia V är en helt värdelös telefon.

I morse fungerade telefonen som vanligt. Lite glapp i nedre delen av skärmen, ja, men fullt funktionsduglig. När jag kom till jobbet la jag telefonen på skrivbordet och gick ut i verkstaden för att jobba. Vid elvatiden ringde jag ett samtal. Mobilen funkade som den skulle.

Över lunch åkte jag och Goran till McDonalds för att käka mat. Mobilen fick ligga kvar på skrivbordet. Det skulle den inte ha gjort! När jag kom tillbaka var skärmen sprucken inuti (det vill säga; sprickorna känns inte när jag drar fingret över skärmen, de bara finns där). Skärmen var obrukbar.

Jag åkte till Teliabutiken efter jobbet. Felet går inte på garantin. "Det syns att den har fått en stöt", sa säljaren. Mina alternativ nu är att köpa en ny telefon, eller att teckna ett nytt abonnemang och få en ny telefon på det sättet. Men vad jag än väljer så måste jag naturligtvis fortsätta betala för min trasiga telefon, och för det abonnemang som jag har uppbundet på den i ytterligare ett år.

Vilken guldsits.

Min recension av Xperia V är: "Säkerligen vattentät (jag har inte vågat prova eftersom det säkert inte skulle gå på försäkringen om den inte skulle vara det), säkerligen dammtät - men den klarar inte att ligga på ett skrivbord."

Sug bajs, Sony!

måndag 5 maj 2014

Aftonbladet prickar rätt igen

Vad jag bryr mig allra minst om just nu? Jo:



I hela mitt liv har jag väntat på livet

Det sägs att du inte både kan ha kakan och äta den. I vissa fall är det sant. Ta till exempel mina arbetstider. Jag vill gärna börja tidigt, så att jag kan gå hem tidigt. Och det funkar ju. Jag kommer hem tidigare. Min fritid börjar tidigare. Men jag kan inte göra lika mycket med den. Jag blir trött tidigare och vill gå och lägga mig tidigare. Skulle jag sova lite längre på morgonen, komma till jobbet lite senare - då orkar jag vara vaken längre, men min fritid startar senare.

På. Ett. Ut.

När jag tänker efter, vad är kakan i exemplet? Hur jag än vrider och vänder så är det enda jag har för lite fritid. Kakan ska väl vara något positivt? Och hur äter man för lite fritid? Vimsigt.

På något konstigt sätt är höjdpunkten på min dag att åka till jobbet. Många tycker säkert att det låter helt outhärdligt att passa tvärbanan 0525 på morgonen, och sedan ha en timma plus femton minuters resa framför sig. Faktum är att det går snabbt. Tyvärr är också faktum att samma resa åt motsatt håll är det absolut sämsta med min dag. På ett ut också där alltså. 

Fair square. Even Steven. Plus minus noll. Rulla boll.

Efter i eftermiddag kommer jag att ha fullt skydd mot fästing. Jag skulle med det vilja skicka ut ett pressmeddelande till alla fästingar: DRA ÅT HELVETE.

måndag 28 april 2014

Resan är målet. För fjantar!

Hej,

Idag åt jag salta jordnötter till frukost. Bland annat. Innan jag åkte åt jag en tallrik med turkisk yoghurt och russin och havreringar. På väg (egentligen inte, det är en avstickare) till tvärbanan köpte jag en stor kaffe på Statoil. Sen på pendeltåget plockade jag fram min påse med salta jordnötter från Estrella. 275 gram. 1 732,5 kcal.

Många tror felaktigt att jordnötter bara är ett snax. Det blir vad du gör det till, säger jag. Jordnöten är energi- och proteinrik, smakar gott och blir ett bra smör. Salthalten då?, tänker några. Jag saltar aldrig mina måltider, säger jag. På så vis tar jag höjd för konsumtion av s.k. saltbomber.

Vad mer?, tänker några. Jag såg en fasan idag. No lie! I ett litet skogsparti jämte tvärbanespåret. Så nära vildmark har jag inte varit sedan jag och Sanne såg en älg, sommaren 2012. Eller när rävar åt upp min och Sannes mat ute i Stockholms skärgård, också 2012. Jag vet inte vad som kom före det ena, och jag ljuger ju ogärna så här snart efter ett no lie-utrop.

På gymnasiet kallade några i min klass mig för Fassan, eftersom jag var som en far för dem. Då brukade jag nicka Fasanfågeln när vi spelade Starcraft eller Gunbound på data-lektionerna. Eller Fasanfageln, när å inte gick.

Ibland spelade vi nåt spel med pingviner som åker på mage nedför ett berg, och sedan hoppar med fallskärm (tror jag?). Jag minns inte vad det heter. Jag och Tobias brukade spela Tetron också. Och ibland körde vi Liero. På onsdagarna gick jag och Mattis ner till 29:ans pizzeria och åt kebab i två timmar. Jag hade långhål och han skolkade. The end.

torsdag 10 april 2014

Podcasts gjorde mig dum

Hej,

Ofta tänker jag att jag skulle vilja skriva mer i bloggen. Men när jag sätter mig ner för att göra det får jag ca noll uppslag. I måndags läste jag tillbaka några år i min blogg. Den var tydligen mycket bättre då. Tråkigt att behöva se sådant. Inte inspirerande.

När man säger att någon har gått bakåt brukar det vara något negativt. Jag skulle behöva gå bakåt positivt. I alla fall på några plan.

Det är lätt att tänka att det är omgivningen som har förändrats, inte jag. Jag tänker ofta tillbaka till högskoletiden och känner att det är så jag skulle vilja ha det igen. Men det skulle ju inte vara samma.

På torsdag om två veckor är jag inbjuden till en kreativ AW på ÅF:s Södertäljekontor. Inte så att jag är speciellt utvald eller så. Alla på kontoret är bjudna. Tanken är att man ska komma dit och "skapa".

Som alla vet är kreativitet ett av 2000-talets mest uttjatade modeord. Nästan allt finns i en kreativ version. Kreativt yrke. Kreativ utbildning. Kreativt café. Kreativt kooperativ. Kreativt kollektiv. Många använder till och med ordet för att beskriva mig. Visst ryser man?

Vi får se om jag går på den där AW:n. Jag ska dock definitivt på AW ikväll. Äta "italienskt". Få se vad det kostar...

lördag 5 april 2014

Potatismysteriet

Förra helgen skaffade jag och Sanne oss en liten kolonilott i Skarpnäck. På lördagen var vi där och rekade och skrev på. Fem lotter fick vi, och två andra spekulanter, se. Sedan skulle vi bestämma oss för vilken vi ville ha. Jag förde en liten topplista i min mobiltelefon. När jag visade listan för Sanne sa hon att hon tyckte samma, i alla fall om nummer ett. Lyckan log sedan när Sanne hade längst kötid och därmed fick välja först.

Redan på söndagen var vi där och påtade lite. Eller. Sanne påtade, eftersom jag var sjuk satt jag bara och läste i en bok. Sannes pappa kom förbi och bjöd på kaffe och te. Vi hittade mycket maskar i jorden. Det är väl bra. Maskar både äter och bajsar jord, har jag hört.

Vi ska sätta lite potatis på vår lott i år. Det kommer bli gott. Men jag tänkte på en sak idag: vad är egentligen potatisens mål i livet? Potatisen är ju själva fröet. Den är alltid i jorden, så varför skjuter den upp en blast och blommor? Blommorna är det knäppaste. Eftersom potatisen är fröet behöver inte potatisen locka till sig bin eller humlor för att sprida sin säd. Så varför har den blommor?

Bara för att vara fin kanske.

Vi har redan hallonbuskar på vår lott förresten. Som alla vet är hallon Sveriges godaste bär. ON THE FLIP SIDE!